Det var länge sen jag skrattade så mycke som jag gjorde när jag såg denna helt underbara video
7 maj 2010
Våra förfäder hade sex med neandertalare
Våra egna förfäder hade sex med neandertalmänniskor. Bevisen bär vi alla inom oss – en del av vårt dna har ärvts från neandertalarna. Det framgår av en banbrytande studie som kartlagt arvsmassan hos vår utdöda släkting.
Resultatet, som publiceras i tidskriften Science, kommer som en total överraskning för de flesta forskare. Få hade trott att de båda arterna korsade sig med varandra.
– Jag hade själv starka fördomar. När de första resultaten kom trodde jag att de berodde på en statistisk felträff, säger ledaren för studien, den svenske evolutionsgenetikern Svante Pääbo vid Max Planck-institutet i Leipzig.
Kartläggningen är unik eftersom den bygger på mycket gammalt dna. Källan är neandertalben från Kroatien, Spanien och Ryssland med en genomsnittsålder på 40.000 år. Det har krävts helt nya metoder för att utvinna tillräckligt med dna och sedan förhindra att det förorenas.
Resultatet är revolutionerande. Arvsmassan hos en utdöd art, tillika vår närmaste släkting, har kartlagts till 60 procent.
– Det är extremt nervkittlande, början på något nytt. Nu kan vi ställa frågor om vad som gör oss själva unika, säger Pääbo.
Vår egen art, Homo sapiens, och neandertalmänniskan, Homo neandertalensis, tillhör två linjer som gick skilda vägar för cirka 400.000 år sedan. Neandertalarna befolkade Europa och västra Asien, medan urhemmet för Homo sapiens är Afrika.
Det intressanta blir nu att jämföra de två arternas dna och se vad som skiljer dem åt. Det står redan klart att skillnaderna är mycket små – 99,7 procent av arvsmassorna är identiska – men de som finns är desto viktigare att identifiera.
Forskarna har hittills hittat skillnader hos gener som kodar för kraniets och bröstkorgens struktur, ämnesomsättningen och hudens beskaffenhet, samt delar av hjärnans funktioner.
Men det som överskuggar allt annat är förstås avslöjandet att moderna människor och neandertalare haft sex med varandra. En till fyra procent av vår arvsmassa härrör från neandertalarna.
Det finns dock ett undantag. Inga neandertalgener har hittats hos människor med afrikanskt ursprung.
Alla andra folk bär på lika stor andel neandertal-dna, oavsett om de kommer från Europa, där neandertalare levde, eller Kina, där neandertalare aldrig förekom.
Slutsatsen blir att det sexuella utbytet ägde rum efter vår arts utvandring från Afrika, men sedan inte upprepades i någon större omfattning. Det antyder att utbytet skedde för cirka 60.000 år sedan, sannolikt i Mellanöstern.
Roland Johansson/TT
Resultatet, som publiceras i tidskriften Science, kommer som en total överraskning för de flesta forskare. Få hade trott att de båda arterna korsade sig med varandra.
– Jag hade själv starka fördomar. När de första resultaten kom trodde jag att de berodde på en statistisk felträff, säger ledaren för studien, den svenske evolutionsgenetikern Svante Pääbo vid Max Planck-institutet i Leipzig.
Kartläggningen är unik eftersom den bygger på mycket gammalt dna. Källan är neandertalben från Kroatien, Spanien och Ryssland med en genomsnittsålder på 40.000 år. Det har krävts helt nya metoder för att utvinna tillräckligt med dna och sedan förhindra att det förorenas.
Resultatet är revolutionerande. Arvsmassan hos en utdöd art, tillika vår närmaste släkting, har kartlagts till 60 procent.
– Det är extremt nervkittlande, början på något nytt. Nu kan vi ställa frågor om vad som gör oss själva unika, säger Pääbo.
Vår egen art, Homo sapiens, och neandertalmänniskan, Homo neandertalensis, tillhör två linjer som gick skilda vägar för cirka 400.000 år sedan. Neandertalarna befolkade Europa och västra Asien, medan urhemmet för Homo sapiens är Afrika.
Det intressanta blir nu att jämföra de två arternas dna och se vad som skiljer dem åt. Det står redan klart att skillnaderna är mycket små – 99,7 procent av arvsmassorna är identiska – men de som finns är desto viktigare att identifiera.
Forskarna har hittills hittat skillnader hos gener som kodar för kraniets och bröstkorgens struktur, ämnesomsättningen och hudens beskaffenhet, samt delar av hjärnans funktioner.
Men det som överskuggar allt annat är förstås avslöjandet att moderna människor och neandertalare haft sex med varandra. En till fyra procent av vår arvsmassa härrör från neandertalarna.
Det finns dock ett undantag. Inga neandertalgener har hittats hos människor med afrikanskt ursprung.
Alla andra folk bär på lika stor andel neandertal-dna, oavsett om de kommer från Europa, där neandertalare levde, eller Kina, där neandertalare aldrig förekom.
Slutsatsen blir att det sexuella utbytet ägde rum efter vår arts utvandring från Afrika, men sedan inte upprepades i någon större omfattning. Det antyder att utbytet skedde för cirka 60.000 år sedan, sannolikt i Mellanöstern.
Roland Johansson/TT
Nazi-muséet
Nazi-muséet kostar 80 miljoner
Nu kan du turista i nazi-ledaren Heinrich Himmlers mytomspunna SS-högkvarter Wewelsburg.
Men öppnandet av muséet väcker starka reaktioner.
80 miljoner kronor har investerats i Wewelsburg slott, högkvarteret i centrala Tyskland där SS-ledarna under andra världskriget smed grymma planer om judarna. Nu har högkvarteret förvandlats ett museum. Turisterna guidas igenom rum efter rum med skrämmande minnen om en mörk tid i Tysklands historia.
”Naziland”
Men öppnandet av muséet har väckt starka reaktioner i brittiska medier. Kritiker fruktar att nynazister världen över kommer att vällfärda till platsen och den brittiska tidningen the Sun går så långt att de kallar turistattraktionen för ”Naziland” och ”a sick museum”. Men muséets vd Kirsten John Stucke tror inte att slottet kommer att locka till sig högerextremister.
– Nynazisterna är oönskade här och de som vill göra slottet till en pilgrimsplats kommer att kastas ut, säger han.
Wewelsburg slott byggdes på 1600-talet men 1934 ockuperade Heinrich Himmler byggnaden och gjorde det till SS-högkvarter.
Ett SS-rike
Himmler drömde om att slottet skulle bli "centrum för den nya världen" och hade gigantiska planer om att riva städerna kring Wewelsburg för att bygga sitt eget perfekta SS-rike. Planerna förverkligades aldrig.
De tyska myndigheterna har flera museumprojekt som ska berätta om Nazitiden. I Berlin ska bland annat det gamla Gestapohögkvarteret göras om till ett museum.
Läs mer på museets hemsida
Linda Aziz
Nu kan du turista i nazi-ledaren Heinrich Himmlers mytomspunna SS-högkvarter Wewelsburg.
Men öppnandet av muséet väcker starka reaktioner.
80 miljoner kronor har investerats i Wewelsburg slott, högkvarteret i centrala Tyskland där SS-ledarna under andra världskriget smed grymma planer om judarna. Nu har högkvarteret förvandlats ett museum. Turisterna guidas igenom rum efter rum med skrämmande minnen om en mörk tid i Tysklands historia.
”Naziland”
Men öppnandet av muséet har väckt starka reaktioner i brittiska medier. Kritiker fruktar att nynazister världen över kommer att vällfärda till platsen och den brittiska tidningen the Sun går så långt att de kallar turistattraktionen för ”Naziland” och ”a sick museum”. Men muséets vd Kirsten John Stucke tror inte att slottet kommer att locka till sig högerextremister.
– Nynazisterna är oönskade här och de som vill göra slottet till en pilgrimsplats kommer att kastas ut, säger han.
Wewelsburg slott byggdes på 1600-talet men 1934 ockuperade Heinrich Himmler byggnaden och gjorde det till SS-högkvarter.
Ett SS-rike
Himmler drömde om att slottet skulle bli "centrum för den nya världen" och hade gigantiska planer om att riva städerna kring Wewelsburg för att bygga sitt eget perfekta SS-rike. Planerna förverkligades aldrig.
De tyska myndigheterna har flera museumprojekt som ska berätta om Nazitiden. I Berlin ska bland annat det gamla Gestapohögkvarteret göras om till ett museum.
Läs mer på museets hemsida
Linda Aziz
4 maj 2010
Det skall vara en norrman
Spelade med livet som insats – dog
Vännerna vägrade spela rysk roulette i lägenhet i Oslo
29-åringen riktade revolvern mot tinningen, tryckte av och överlevde.
Han ville utmana ödet en gång till.
Men skottet tog hans liv.
Dramat inträffade i förra veckan i en lägenhet i Oslo. Förutom 29-åringen befann sig två av hans vänner i bostaden.
I förhör har vännerna berättat för polisen hur olyckan gått till.
Ville spela rysk roulette
Den 29-årige mannen hade en revolver med sig när han kom till vännens lägenhet i tisdags.
– Han sa till vännerna att han ville spela rysk roulette, säger polisinspektören Hanne Kristin Rohde til VG.
Samtidigt riktade han vapnet mot sitt huvud och tryckte av. Han överlevde.
Vännerna vägrade delta i dödsleken.
– Han sa: Då får jag göra det själv, och tryckte av igen. Då gick det fel, säger Hanne Kristin Rohde til VG.
Sambo larmade ambulans
Inför ögonen på sina chockade vännen sjönk mannen ihop.
Vännerna kontaktade genast till mannens sambo, som ringde larmnumret.
När ambulansen och polisen kom till platsen var 29-åringen redan död.
– Det här är ett tragiskt dödsfall, säger Hanne Kristin Rohde.
Polisen har påbörjat en undersökning om dödsfallet.
Mira Micic
Vännerna vägrade spela rysk roulette i lägenhet i Oslo
29-åringen riktade revolvern mot tinningen, tryckte av och överlevde.
Han ville utmana ödet en gång till.
Men skottet tog hans liv.
Dramat inträffade i förra veckan i en lägenhet i Oslo. Förutom 29-åringen befann sig två av hans vänner i bostaden.
I förhör har vännerna berättat för polisen hur olyckan gått till.
Ville spela rysk roulette
Den 29-årige mannen hade en revolver med sig när han kom till vännens lägenhet i tisdags.
– Han sa till vännerna att han ville spela rysk roulette, säger polisinspektören Hanne Kristin Rohde til VG.
Samtidigt riktade han vapnet mot sitt huvud och tryckte av. Han överlevde.
Vännerna vägrade delta i dödsleken.
– Han sa: Då får jag göra det själv, och tryckte av igen. Då gick det fel, säger Hanne Kristin Rohde til VG.
Sambo larmade ambulans
Inför ögonen på sina chockade vännen sjönk mannen ihop.
Vännerna kontaktade genast till mannens sambo, som ringde larmnumret.
När ambulansen och polisen kom till platsen var 29-åringen redan död.
– Det här är ett tragiskt dödsfall, säger Hanne Kristin Rohde.
Polisen har påbörjat en undersökning om dödsfallet.
Mira Micic
3 maj 2010
Dawit Isaak
Dawit Isaak, född 1964, är eritreansk-svensk journalist, författare och dramatiker. Han kom till Sverige 1987 som flykting, försörjde sig som städare och fick svenskt medborgarskap 1992. Han sade aldrig upp sitt eritreanska medborgarskap och är således medborgare i såväl Sverige som Eritrea. År 2000 återvände Isaak till Eritrea där han blev delägare i landets första oberoende tidning Setit. I september 2001 arresterades Isaak och en mängd andra journalister för att de i sin tidning skrivit om en grupp politiker i regeringen – den så kallade 15-gruppen – som krävde demokratiska reformer i Eritrea.
Åtta publicist- och människorättsorganisationer: EU:s trovärdighet står på spel i fallet med den svenske journalisten Dawit Isaak.
EU:s bistånd till Eritrea på sammanlagt tre miljarder svenska kronor är ovillkorat och det går inte att dra några slutsatser om vem som förvaltar pengarna på plats i landet. Samtidigt har vi en situation där europeiska – såväl svenska som tyska – affärsintressen ger regimen finansiella muskler som kan användas för att behålla det hårda politiska greppet.
EU:s bistånd måste gradvis strypas tills dödslägret Era Eiro stängts och dess fångar – bland dem den svenske medborgaren Dawit Isaak – antingen släppts eller getts en öppen rättegång om de ”brott” de misstänks för, skriver företrädare för de åtta organisationerna på Pressfrihetens dag.
Annons:
Det har nu gått en månad sedan vi i DN och Expressen kunde läsa rapporter från fånglägret Era Eiro i Eritrea, där man håller de journalister och oppositionspolitiker som arresterades 2001.
I Expressen citerades den före detta fångvaktaren Eyob Bahta Habtemariam, som berättade att av de från början 35 fångarna hade 15 avlidit. En av dem som ännu var i livet i januari var fånge nr 36 – den svenske medborgaren Dawit Isaak. Habtemariams uppgifter stämmer väl överens med liknande rapporter från Eritreas fängelser från Human Rights Watch och Amnesty.
I Expressen intervjuas också Elisabeth Löfgren från svenska Amnesty som säger: ”syftet är ofta att fångarna ska dö av undernäring och sjukdom, det är en medveten process”.
Vad vi talar om är en stat som inrättar dödsläger för journalister och oppositionella.
Det är samma stat, Eritrea, som tar emot 122 miljoner euro – det är svindlande 1,14 miljarder svenska kronor – i ovillkorat bistånd av EU. Sammanlagt kommer biståndet, om allt utbetalas, att omfatta 3 miljarder svenska kronor.
Eritrea är ett av Afrikas fattigaste länder. Mycket av det bistånd som EU tidigare satsat i Eritrea har gått till att bygga upp ett land förött av det långvariga självständighetskriget mot Etiopien. Ingen ifrågasätter behovet av bistånd och stora satsningar på sjukvård, utbildning, vägar och all slags infrastruktur.
Det är också vad EU:s bidrag enligt dokumenten ska gå till: livsmedelsförsörjning, hälsovård, vattentillgång och en uppbyggnad av bland annat vägnätet. Det sägs också uttryckligen att detta stora belopp på 3 miljarder svenska kronor ska kanaliseras genom FN-organ och oberoende NGO:er (”Non-Governmental Organizations”) för att nå ut till befolkningen. Men när det gäller hur detta går till och vilka oberoende NGO:er det handlar om tar informationen slut.
Det går i nuläget inte att dra några slutsatser om vem som förvaltar pengarna på plats.
Lika dimmiga blir EU-dokumenten när det gäller vilka krav som ställs på motparten Eritrea – om några. I ett dokument daterat mars 2010 skriver EU-kommissionen, som svar på den kritik man fått, följande: ”Att en välorganiserad dialog just nu äger rum är i sig en bedrift.
EU kommer dock att fortsätta att bevaka utvecklingens resultat och utvärdera huruvida engagemanget i Eritrea är effektivt när det gäller att påskynda en utveckling mot de principer och de mål man satt upp, inklusive de mänskliga rättigheterna.”
Det kan låta som om EU för en sträng dialog med Isaias Afewerkis regim i Asmara. Men när den svenske EU-parlamentarikern Olle Schmidt för ett år sedan tog upp det faktum att EU ger ett rekordbistånd till samma land som spärrar in sina journalister i dödsläger och som sedan åtta år håller EU-medborgaren Dawit Isaak fängslad utan rättegång fick han ett avvisande svar av biståndskomissionären Louis Michel.
”Louis Michel höll med om att Isaaks situation är fruktansvärd och hopplös och att Eritrea är ett land utan demokrati och mänskliga rättigheter. Men enligt honom ska vi inte straffa folket ytterligare genom att villkora biståndet”. (DN 7/4 2009)
Budskapet från EU-kommissionens sida är alltså ganska kluvet. Å ena sidan talar man om att man satt upp tydliga mål för en utveckling vad gäller mänskliga rättigheter, mål som enligt EU-kommissionens egna dokument är kopplade till biståndet. Å den andra sidan säger kommissionär Michel att det inte kan bli tal om att ”villkora bistånd”, då det drabbar de verkligt behövande – Eritreas fattigaste befolkning.
Den underliga situationen uppstår alltså att Eritreas regim tycks kunna utnyttja sin egen befolkning som gisslan för att kunna fortsätta kränka samma befolknings grundläggande rättigheter.
Alla inser det moraliska problem som ligger i att använda bistånd för politiska påtryckningar. Men det finns också en annan infallsvinkel på utvecklingen i Eritrea. I en serie artiklar i svensk press har journalisten Åke Wredén fäst uppmärksamheten på hur flera företag intresserat sig för de fyndigheter av bland annat guld och zink som finns i området.
Bland dem finns svenskägda Lundin Mining och det kanadensiska företaget Nevsun, som driver den största gruvan i området – bland annat med kinesiska banker som finansiärer. Hela frågan om Eritreas särbehandling går att förstå utifrån det spel som nu pågår mellan Kina, USA och olika europeiska länder om vem som i framtiden ska ha inflytande över den ekonomiska utvecklingen i Afrikas fattigare delar. Men bakom Nevsun står också, enligt Wredén, ett antal tyska finansiärer (UNT 27/9 2009).
Vi har i nuet en situation där europeiska – såväl svenska och tyska – intressen gör affärer med Afewerki-regimen, och därigenom ger den vad Wredén kallat ”finansiella muskler som kan användas för att behålla det hårda politiska greppet”(DN 9/4 2010). Detta samtidigt som EU sätter in rekordbistånd och dessutom på ett ovanligt vis nästan helt avstår från några som helst krav på motprestationer – och smickrar sig själv med att man fått till stånd en villkorslös ”dialog” med en av världens värsta diktaturer.
Man bör vara realist och se det storpolitiska spel som pågår, långt över huvudet på fånge nr 36 Dawit Isaak. Men den trovärdighet som står på spel är också EU:s egen. Har EU i dagsläget alls en trovärdig politik när det gäller att stärka mänskliga rättigheter?
Vi som undertecknar denna artikel framför som krav, för att EU:s trovärdighet i människorättsfrågor ska kunna försvaras, detta: att EU:s biståndsprogram till Eritrea gradvis stryps tills dödslägret i Era Eiro stängts, dess fångar getts vård under överinseende av till exempel Röda korset och släppts eller getts en öppen rättegång för de ”brott” de misstänks för.
Då skulle man, med kommissionens egna ord, kunna tala om ”en utveckling mot de principer och de mål man satt upp, inklusive de mänskliga rättigheterna.”
Jesper Bengtsson
ordförande, Reportrar utan gränser
Ulrika Knutson
ordförande, Publicistklubben
Arne König
vice ordförande, Journalistförbundet
Ola Larsmo
ordförande, Svenska PEN
Kerstin Neld
vd, Sveriges Tidskrifter
Anna Serner
vd, Tidningsutgivarna
Mats Söderlund
ordförande, Sveriges Författarförbund
Leif Öbrink
ordförande, Stödkommittén för Dawit
Åtta publicist- och människorättsorganisationer: EU:s trovärdighet står på spel i fallet med den svenske journalisten Dawit Isaak.
EU:s bistånd till Eritrea på sammanlagt tre miljarder svenska kronor är ovillkorat och det går inte att dra några slutsatser om vem som förvaltar pengarna på plats i landet. Samtidigt har vi en situation där europeiska – såväl svenska som tyska – affärsintressen ger regimen finansiella muskler som kan användas för att behålla det hårda politiska greppet.
EU:s bistånd måste gradvis strypas tills dödslägret Era Eiro stängts och dess fångar – bland dem den svenske medborgaren Dawit Isaak – antingen släppts eller getts en öppen rättegång om de ”brott” de misstänks för, skriver företrädare för de åtta organisationerna på Pressfrihetens dag.
Annons:
Det har nu gått en månad sedan vi i DN och Expressen kunde läsa rapporter från fånglägret Era Eiro i Eritrea, där man håller de journalister och oppositionspolitiker som arresterades 2001.
I Expressen citerades den före detta fångvaktaren Eyob Bahta Habtemariam, som berättade att av de från början 35 fångarna hade 15 avlidit. En av dem som ännu var i livet i januari var fånge nr 36 – den svenske medborgaren Dawit Isaak. Habtemariams uppgifter stämmer väl överens med liknande rapporter från Eritreas fängelser från Human Rights Watch och Amnesty.
I Expressen intervjuas också Elisabeth Löfgren från svenska Amnesty som säger: ”syftet är ofta att fångarna ska dö av undernäring och sjukdom, det är en medveten process”.
Vad vi talar om är en stat som inrättar dödsläger för journalister och oppositionella.
Det är samma stat, Eritrea, som tar emot 122 miljoner euro – det är svindlande 1,14 miljarder svenska kronor – i ovillkorat bistånd av EU. Sammanlagt kommer biståndet, om allt utbetalas, att omfatta 3 miljarder svenska kronor.
Eritrea är ett av Afrikas fattigaste länder. Mycket av det bistånd som EU tidigare satsat i Eritrea har gått till att bygga upp ett land förött av det långvariga självständighetskriget mot Etiopien. Ingen ifrågasätter behovet av bistånd och stora satsningar på sjukvård, utbildning, vägar och all slags infrastruktur.
Det är också vad EU:s bidrag enligt dokumenten ska gå till: livsmedelsförsörjning, hälsovård, vattentillgång och en uppbyggnad av bland annat vägnätet. Det sägs också uttryckligen att detta stora belopp på 3 miljarder svenska kronor ska kanaliseras genom FN-organ och oberoende NGO:er (”Non-Governmental Organizations”) för att nå ut till befolkningen. Men när det gäller hur detta går till och vilka oberoende NGO:er det handlar om tar informationen slut.
Det går i nuläget inte att dra några slutsatser om vem som förvaltar pengarna på plats.
Lika dimmiga blir EU-dokumenten när det gäller vilka krav som ställs på motparten Eritrea – om några. I ett dokument daterat mars 2010 skriver EU-kommissionen, som svar på den kritik man fått, följande: ”Att en välorganiserad dialog just nu äger rum är i sig en bedrift.
EU kommer dock att fortsätta att bevaka utvecklingens resultat och utvärdera huruvida engagemanget i Eritrea är effektivt när det gäller att påskynda en utveckling mot de principer och de mål man satt upp, inklusive de mänskliga rättigheterna.”
Det kan låta som om EU för en sträng dialog med Isaias Afewerkis regim i Asmara. Men när den svenske EU-parlamentarikern Olle Schmidt för ett år sedan tog upp det faktum att EU ger ett rekordbistånd till samma land som spärrar in sina journalister i dödsläger och som sedan åtta år håller EU-medborgaren Dawit Isaak fängslad utan rättegång fick han ett avvisande svar av biståndskomissionären Louis Michel.
”Louis Michel höll med om att Isaaks situation är fruktansvärd och hopplös och att Eritrea är ett land utan demokrati och mänskliga rättigheter. Men enligt honom ska vi inte straffa folket ytterligare genom att villkora biståndet”. (DN 7/4 2009)
Budskapet från EU-kommissionens sida är alltså ganska kluvet. Å ena sidan talar man om att man satt upp tydliga mål för en utveckling vad gäller mänskliga rättigheter, mål som enligt EU-kommissionens egna dokument är kopplade till biståndet. Å den andra sidan säger kommissionär Michel att det inte kan bli tal om att ”villkora bistånd”, då det drabbar de verkligt behövande – Eritreas fattigaste befolkning.
Den underliga situationen uppstår alltså att Eritreas regim tycks kunna utnyttja sin egen befolkning som gisslan för att kunna fortsätta kränka samma befolknings grundläggande rättigheter.
Alla inser det moraliska problem som ligger i att använda bistånd för politiska påtryckningar. Men det finns också en annan infallsvinkel på utvecklingen i Eritrea. I en serie artiklar i svensk press har journalisten Åke Wredén fäst uppmärksamheten på hur flera företag intresserat sig för de fyndigheter av bland annat guld och zink som finns i området.
Bland dem finns svenskägda Lundin Mining och det kanadensiska företaget Nevsun, som driver den största gruvan i området – bland annat med kinesiska banker som finansiärer. Hela frågan om Eritreas särbehandling går att förstå utifrån det spel som nu pågår mellan Kina, USA och olika europeiska länder om vem som i framtiden ska ha inflytande över den ekonomiska utvecklingen i Afrikas fattigare delar. Men bakom Nevsun står också, enligt Wredén, ett antal tyska finansiärer (UNT 27/9 2009).
Vi har i nuet en situation där europeiska – såväl svenska och tyska – intressen gör affärer med Afewerki-regimen, och därigenom ger den vad Wredén kallat ”finansiella muskler som kan användas för att behålla det hårda politiska greppet”(DN 9/4 2010). Detta samtidigt som EU sätter in rekordbistånd och dessutom på ett ovanligt vis nästan helt avstår från några som helst krav på motprestationer – och smickrar sig själv med att man fått till stånd en villkorslös ”dialog” med en av världens värsta diktaturer.
Man bör vara realist och se det storpolitiska spel som pågår, långt över huvudet på fånge nr 36 Dawit Isaak. Men den trovärdighet som står på spel är också EU:s egen. Har EU i dagsläget alls en trovärdig politik när det gäller att stärka mänskliga rättigheter?
Vi som undertecknar denna artikel framför som krav, för att EU:s trovärdighet i människorättsfrågor ska kunna försvaras, detta: att EU:s biståndsprogram till Eritrea gradvis stryps tills dödslägret i Era Eiro stängts, dess fångar getts vård under överinseende av till exempel Röda korset och släppts eller getts en öppen rättegång för de ”brott” de misstänks för.
Då skulle man, med kommissionens egna ord, kunna tala om ”en utveckling mot de principer och de mål man satt upp, inklusive de mänskliga rättigheterna.”
Jesper Bengtsson
ordförande, Reportrar utan gränser
Ulrika Knutson
ordförande, Publicistklubben
Arne König
vice ordförande, Journalistförbundet
Ola Larsmo
ordförande, Svenska PEN
Kerstin Neld
vd, Sveriges Tidskrifter
Anna Serner
vd, Tidningsutgivarna
Mats Söderlund
ordförande, Sveriges Författarförbund
Leif Öbrink
ordförande, Stödkommittén för Dawit
1 maj 2010
Språkpolis slog till mot sexshop
Penisförlängare saknade fransk text – butiken fick böter
Språkpolisen i Kanada har slagit till – mot en sexshop.
Anledningen: en penisförlängare saknade instruktioner på franska.
Affären har nu dömts till böter.
För sex år sedan anmälde en medborgare sexshoppen Seduction i Montreal, Kanada, för att bryta mot den tvåspråkig delstatens språklag.
Det var en penisförlängare vars förpackning bara hade text på engelska.
Då myndigheterna inte lyckades få sexshoppen att ta rättning, togs fallet vidare till domstol.
"Handlar om säkerhet"
Och i förra veckan dömdes sexshoppen till 500 kanadensiska dollar, motsvarar drygt 3500 svenska kronor, i böter.
Enligt domaren, Giles Michaud, handlar det om säkerhet.
– Vi måste skydda dem som behöver kunna läsa och förstå varningar på produktförpackningar, säger Giles Michaud till tidningen Montreal Gazette.
Ägaren till affären försvarade sig med att de varje år bara säljer mellan 15 och 20 penisförlängare av det aktuella märket.
Detta blidkade dock inte rätten och sexshoppen, del i en större affärskedja, har ett halvår på sig att betala böterna.
Wendela.se
Språkpolisen i Kanada har slagit till – mot en sexshop.
Anledningen: en penisförlängare saknade instruktioner på franska.
Affären har nu dömts till böter.
För sex år sedan anmälde en medborgare sexshoppen Seduction i Montreal, Kanada, för att bryta mot den tvåspråkig delstatens språklag.
Det var en penisförlängare vars förpackning bara hade text på engelska.
Då myndigheterna inte lyckades få sexshoppen att ta rättning, togs fallet vidare till domstol.
"Handlar om säkerhet"
Och i förra veckan dömdes sexshoppen till 500 kanadensiska dollar, motsvarar drygt 3500 svenska kronor, i böter.
Enligt domaren, Giles Michaud, handlar det om säkerhet.
– Vi måste skydda dem som behöver kunna läsa och förstå varningar på produktförpackningar, säger Giles Michaud till tidningen Montreal Gazette.
Ägaren till affären försvarade sig med att de varje år bara säljer mellan 15 och 20 penisförlängare av det aktuella märket.
Detta blidkade dock inte rätten och sexshoppen, del i en större affärskedja, har ett halvår på sig att betala böterna.
Wendela.se
Järv dödade räv
Hur jävla bra nyheter är det här då som jag hittade på aftonbladet.se. Det bevisar ju bara att 08orna är helt jävla bortkomna när det gäller något annat än vad som visas på lokal tv. Det är de som är mest rädda för vargen och fattar inte ens hur det går till i naturen. Vad är det för hemsk när en järv tar och försvarar sitt revir och sin familj mot ett annat rovdjur, för det är faktiskt det en räv är, ett rovdjur. Sen finns det sådanna som skriver om det som om det var ett massmord eller ett terrordåd som tex Malin Axelsson, men det är ju just för dessa artiklar jag går in på aftonbladet.se. Det påminner mig om en tidning som fanns för ett tag sen som hette en ding ding värld. Det gäller inte att det finns något värde i det man skriver om bara man kan vinkla det så pass mycke att det blir intressant.
Valborgsfirandet på Skansen blev en blodig historia i år.
En vild räv tog sig in till järvarna – som gick till attack.
Det var mitt under fredagskvällens valborgsfirande som dödsdramat utspelade sig i Skansens järvhägn.
"Folk grät"
– Det var ganska otäckt faktiskt. Det blev världens kamp. Räven försökte komma undan men järven fick tag på honom i nackskinnet och släppte inte. Folk grät, säger Johan Hagland, en av valborgsfirarna som blev vittne till dramat.
Någon larmade Skansens personal, men när de kom till hägnet var räven redan död.
"Väldigt ovanligt"
I järvhägnet bor ett järvpar med ungar.
– En vild räv har tagit sig in i järvhägnet och blivit uppäten. Det är väldigt ovanligt att ett vilt djur tar sig in till våra djur, säger Lovisa Lönnebo, kommunikationschef på Skansen.
Malin Axelsson
Valborgsfirandet på Skansen blev en blodig historia i år.
En vild räv tog sig in till järvarna – som gick till attack.
Det var mitt under fredagskvällens valborgsfirande som dödsdramat utspelade sig i Skansens järvhägn.
"Folk grät"
– Det var ganska otäckt faktiskt. Det blev världens kamp. Räven försökte komma undan men järven fick tag på honom i nackskinnet och släppte inte. Folk grät, säger Johan Hagland, en av valborgsfirarna som blev vittne till dramat.
Någon larmade Skansens personal, men när de kom till hägnet var räven redan död.
"Väldigt ovanligt"
I järvhägnet bor ett järvpar med ungar.
– En vild räv har tagit sig in i järvhägnet och blivit uppäten. Det är väldigt ovanligt att ett vilt djur tar sig in till våra djur, säger Lovisa Lönnebo, kommunikationschef på Skansen.
Malin Axelsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)